0

Rage Quit – Surgeon Simulator

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men Rage Quit är bland det roligaste jag stött på under en längre tid på YouTube. Lite trötthet i kroppen och ett avsnitt av det här har fått mig att skratta så sjukt mycket i alla fall! Ingen idé att gå in djupare på vad det handlar om, än att säga att ta en titt själv nedan på ett av avsnitten.

0

RPG-spel man ska ha spelat

Snubblade över en tråd på Flashback igår där en lista över RPG-spel som man måste ha spelat håller på att sammanställas. I och med att RPG är min favoritgenre vad gäller spel, så känns det som att den absolut måste postas, och hållas uppdaterad även här. Som lite kuriosa så markerar jag alla spel i listan med kursiv text om jag spelat dem själv. Lämna gärna tips i kommentarerna då jag säkerligen glömt flertalet guldkorn, uppdaterar allteftersom.

1986
The Legend of Zelda

1987
Final Fantasy
Zelda II: The Adventure of Link

1988
Final Fantasy II
Wasteland

1989
Legend of the Red Dragon

1990
Final Fantasy III
Eye of the beholder

1991
Final Fantasy IV
The Legend of Zelda: A Link to the Past

1992
Final Fantasy V
Ultima VII: The Black Gate / Serpent Isle

1993
The Legend of Zelda: Link’s Awakening
Secret of Mana
Shadowrun

1994
Final Fantasy VI
System Shock

1995
Chrono Trigger
Phantasy Star IV: The End of the Millennium

1996
Diablo
The Elder Scrolls: Daggerfall

1997
Fallout
Final Fantasy VII
Diablo: Hellfire
Wild Arms

1998
Baldur’s Gate
Fallout 2
The Legend of Zelda: Ocarina of Time

1999
Planescape: Torment
Final Fantasy VIII
System Shock 2

2000
Baldur’s Gate II: Shadows of Amn
Icewind Dale
Final Fantasy IX
Diablo II
The Legend of Zelda: Majora’s Mask
Deus Ex

2001
Baldur’s Gate II: Throne of Bhaal
Final Fantasy X
Diablo II: Lord of Destruction
The Legend of Zelda: Oracle of Seasons
Arcanum
Gothic

2002
Icewind Dale
Neverwinter Nights
The Elder Scrolls III: Morrowind
Kingdom Hearts
The Legend of Zelda: The Wind Waker
Gothic 2

2003
Star Wars: Knights of the Old Republic

2004
Knights of the Old Republic II: The Sith Lords
Fable
Vampire: The Masquerade – Bloodlines

2005
Dragon Quest VIII

2006
Neverwinter Nights 2
The Elder Scrolls IV: Oblivion
Gothic 3

Final Fantasy XII
The Legend of Zelda: Twilight Princess

2007
The Witcher
Two Worlds

2008
Fallout 3
Mass Effect
Gothic 3 – Forsaken Gods
Fable 2

2009
Dragon Age: Origins
Risen

2010
Fallout: New Vegas
Mass Effect 2
Two Worlds 2
ArcaniA: Gothic 4
Fable 3

2011
Dragon Age II
The Elder Scrolls V: Skyrim
Deus Ex: Human Revolution
The Witcher
2

2012
Mass Effect 3
Risen 2

0

Alan Wake

Alan Wake var ett spel jag såg fram emot för några år sedan, tyvärr så valde Remedy att släppa spelet exklusivt för Xbox 360 så vi på PC gick tyvärr miste om det. Dock har man nu två år efter originalreleasen valt att tillslut släppa spelet till just PC – självfallet så var suget för stort för att motstå, trots tentatider. Så nu sitter jag här med spelet och har tagit mig runt en halvtimma in i berättelsen.

Alan Wake är en framgångsrik skräckförfattare som har utefter väldigt verklighetstrogna drömmar skrivit sina böcker – men på senare år drabbats av skrivkramp vilket tär på förhållandet till hans hustru Alice. För att komma ifrån gamla miljöer och ta en semester från allt reser paret till en vad det verkar, en liten idyllisk by vid namn Bright Falls. Dock spårar semestern snart ur då Alice mystiskt försvinner och Alan kastas in i en livs levande version av sina mörka drömmar.

Spelet börjar bra där man direkt hoppar in i en av Wakes skruvade drömmar som legat till grund för hans böcker. Man leds genom ett landskap jagad av skuggan av en liftare man av misstag råkat köra ihjäl tidigare. Grafiken hänger med bra ännu idag och spelet ser riktigt bra ut, speciellt vad gäller ljuseffekter. Ansiktsanimationerna är godkända, men långt ifrån vad vi fått se i spel som LA Noire, jag tycker att man i alla fall bör ha kunnat fixa läppsynkroniseringen fullt ut till PC-versionen. Bilden placeras över Wakes vänstra axel vilket i de flesta fall fungerar väldigt bra och ger en filmisk känsla, likt den i The Witcher – men kontrollerna kan även bli klumpiga i vissa fall, speciellt när man försöker springa rakt framåt och måste vrida kamera till ett perspektiv som inte känns naturligt.

Menyerna är snabba och avskalade läs konsolifierade – inget negativt dock i detta fall utan ger en tumme upp för det då det passar genren. Inställningarna för grafik och ljud följer samma enkla mönster även dem och erbjuder det vi idag ser som grundläggande i ett spel. Med allt på max så ser spelet som tidigare nämnt bra ut, spelet har stått sig bra sedan 2010.

Jag har som sagt bara avverkat ca en halvtimme hittills av spelet men hittills är jag imponerad såväl av berättelsen som känslan och musiken/filmsekvenserna. Bra gjort av Remedy att även om det är några år för sent, tillslut ge oss på PC möjligheten till att spela en av de bästa spelen inom denna genre.

Robert Roos

0

Dragon Age 2

Hej!

Ja det blev fasligt mycket om spel just nu, men i brist på bättre att skriva om så…

Dragon Age 2. Idag ska det äntligen komma i USA, tror att det var runt den 11 mars man kunde börja aktivera spelet här, så får vänta tills dess då. Ettan var riktigt bra som gav en massa speltimmar under vintern, så jag hoppas på att tvåan ska vara minst lika bra, även om jag vet att det är såväl kortare som mera fokus på action. Men det behöver inte vara något dåligt alls, finns flera bra spel med samma inställning, som är bland de bästa på att förmedla en story, Mass Effect 1 och 2 bland annat.

Men sen var det ju det där med tiden och prioriteringar också. Har en undersökning som ska göras som kommer att ta en hel del tid, samt en tenta att plugga på inför, blir två stora saker på kort tid med andra ord, till följd av att två kurser löpt parallellt. Finns ju både för och nackdelar med det, men jag tycker att hittills har allt fungerat väldigt bra. HI-lärarna på Högskolan Dalarna är verkligen toppen.

Återkommer igen när jag har något mera vettigt att säga än en massa spelprat!  ;-)

Dragon Age 2

Mvh Robert

0

Civilization V

Det tar en tillbaka…

Jag minns när man som liten knatte flitigt på vår gamla dator från Packard Bell, satt och nötte spelet Civilization III i timtal. Ett spel vars handling är så klassisk, men ändå så genial och utmanande. Ta kontrollen över ett land och led det till att bli det mest framgångsrika i världen. Genom militär, ekonomisk eller kulturell makt. Det är något speciellt med Civ som gör att timmarna flyger iväg och lika beroendeframkallande som Civ III var när jag som liten spelade det, verkar även femte delen i serien vara.

Inte för att själva grundkonceptet förändrats direkt. Det var otroligt lätt att sätta sig in i spelet, trots de många årens uppehåll, för det är sig så likt. Men den grafisk uppiffningen gjorde självfallet att det blev dubbelt så roligt att bygga majestätiska världsunder i sin huvudstad. Eller att som krigsherre och tyrann, vara den som först nådde fram till kärnvapen. Och brukade dem.

Det finns så otroligt många olika scenarion som kan utspela sig i ett parti, eller omgång om man vill. Av Civilization. Och det känns också alltid lika bra när man hamnar i toppen på de olika ”undersökningar” som presenteras under spelets gång. I senaste partiet tog jag mig an rollen som ledare över grekerna. Jag började så smått med ett par mindre byar där fokus låg på ökad tillväxt, invånarnas lycka och demokrati. Under spelets gång dock drabbades jag under medeltiden av stor brist på järn. Med den persiske ledaren i full kontroll av resurserna och utan vilja att byta dessa mot vare sig guld eller andra resurser, hade jag inget annat val än att bygga upp min militära makt. Efter femtio år in på medeltiden trädde mina första soldater in i ett område rikt på järn. Slaget gick snabbt, där jag med överlägsen teknologi snabbt tillintetgjorde den persiske kungens trupper.

Här tog även maktbegäret över. Med den enkelhet mina soldater erövrade byarna, var det extremt lockande att fortsätta tåget in i hans länder, mot huvudstaden. Efter ett par blodiga decennium kröp tillslut kungen till korset och bad om fred. Men som den tyrann jag utvecklats till, nekade jag honom detta och skickade istället en sista stor arme mot hans huvudstad. Med huvudstaden erövrad och jämnad med marken hade mitt rike nu expanderat stort. Makthungern bubblade vidare och efter att ha erövrat ytterligare ett par länder stod endast Tyskland kvar. På en varsin kontinent befann vi oss med lika stora landsytor. Skillnaden var att ledaren över Tyskland fört ett långt och dyrt krig gentemot Amerika. Medan jag tjänat på mina krig och satsat stort på forskningen, hade han istället endast fokuserat på antal soldater.

Ja, följden av detta var, att i och med min krigsförklaring gentemot Tyskland. Skickade han gamla skepp från medeltiden mot mina landsområden, medan jag skickade atombomber mot hans större städer och trupper. På ytterligare hundra år bestod endast huvudstaden, på grund av nåd från mig. Med den tyske ledaren på sina knän kunde jag samla alla trupper för en sista marsch, mot Berlin. Att se Berlin falla och att vara det land som kontrollerade mest mark i världen gav mig sedan också segern.

Haha, ja så kan en omgång av Civ V se ut. Det känns bra att man trots all politik, studier och annat. Kan behålla den del inom sig som älskar spel som dessa, kvar och levande. Även om denna text, mest var för underhållande syfte haha.

Jag måste i alla fall rekommendera det här spelet, ett enormt bra tidsfördriv med så många olika utgångar!

Civilization V

Mvh Robert