0

Prat om känslor och min icke IRL vän

Hej hej på er.

Jaha då har man överlevt Måndagen då i någorlunde gott skick. Satt och funderade lite nu på en sak. Visst är kärleken konstig? Jag pratar med en polare på MSN, Edvin heter han som är superkär i en tjej han inte ens har pratat med, bara växlat ett par få blickar med men endå är så starkt kopplad till henne. Varför är det så? Varför blir man kär i en man endera inte vågar söka kontakt med eller som man aldrig kommer få? Ta folk som är kär i stjärnor på TV dom aldrig ens kommer träffa, hur kan man dämpa en sån känsla om man verkligen nu är kär i denne? Vad händer nu t.ex. om man tillslut vågar söka kontakt med personen men sen blir helt dissad? Hur hårt tar det på ens självförtroende och hur ska man våga göra om samma sak igen bara för att en känsla är så otroligt stark.

Har ni inte läst i hans blogg tidigare så borde ni göra det, länken till den ligger i bloggfeeden nedan. Han är en riktigt bra polare, synd bara att vi bor så långt ifrån varandra. Men men.

Jag har också börjat känna den där känslan med att vara kär i någon, eller tycka om någon som man aldrig kommer att komma närmare in på livet än kanske 5 minuter åt gången. Liksom det är så jädra svårt att våga ta steget frammåt, tänk om man sabbar allting bara för att en känsla blir en så övermäktig att man inte kan stå emot längre utan måste testa bara. Kanske med "katastrofala" följder. Jag hoppas i alla fall innerligt att man själv ska slippa ta första steget alltid utan att andra parten hjälper en ta det. Om andra parten är intresserad vill säga.

Drake =)

Mvh Robert

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on TumblrEmail this to someone