0

När det undermedvetna tar det medvetna med sig i fallet

Jag vet inte, det bara fanns där den eftermiddagen, något djupt ned som tog sig sakta utåt. Utan anledning fanns det där som djupt nere som aldrig var menat att åter stiga till ytan där endå, utan möjlighet att bara låta det återvända över ett par minuter, timmar, nätter. Det finns och det är maskerat, en ständig kamp för att hålla det som inte bör hållas, nere i djupet. Men barriären är skörare än en fjärils vingar och kan vid minsta felberöring brista för att ljuset, ljuset som inte skall passera genom där, passera endå. Ut på andra sidan, ned i djupet och föra det med ut för världen, ge det till världen, det mörka som kan förstöra så mycket och ge uppbåd till mer mörkhet och fel som aldrig var menat att inträffa.

Det är inte så att mörkret endast är av ondo. Det får många andra tankar att vandra, för att lära känna båda delarna av det goda och onda, det är allt runtom som försvårar att låta det mörka dela sin berättelse för att sedan kunna sjunka till djupet igen.

Ofta är ljuset starkare än mörkret, men omges man av mörker är det lätt att glömma, att där ute, trots den mörka vintern, finns ljus. Sol bakom molnen och gnistrandet av det vita kristalltäcket. Men är ögonen blinda får resten lida, och det är inte alltid det ljus man söker man tror man behöver. Det finns fler sorter av samma ljus, och det ljuset kan bara något eller någon speciell ge. Det är sökandet efter detta ljus som får mörkret att sakta slingra sig som en orm runt en, även om man vet att det finns, är det inte alltid lätt att motta.

Fin

Mvh Robert

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on TumblrEmail this to someone