Äntligen! Som jag väntat.
Det är valår i USA igen och den stora karusellen har nu dragit igång på riktigt. Demokraterna och Republikanerna ska båda utse en varsin presidentkandidat, detta görs genom primärvalen för respektive parti. Redan nu har en hel del kandidater fallit bort, bland annat Jeb Bush vilket får ses som en enorm överraskning med tanke på att han sågs av många som den givne kandidaten för republikanerna bara för ett år sedan.
En annan riktig skräll är den folkrörelse som uppstått kring den demokratiske senatorn Bernie Sanders. Han har gått från att i princip vara okänd, i alla fall på denna sida Atlanten. Till att nu slåss om kandidatplatsen mot Hillary Clinton på riktigt. Med en minimal förlust i Iowa, en vinst i New Hampshire och senast igår en liten förlust igen i South Carolina ligger Hillary och Bernie sida vid sida sett till antalet delegater. En riktig rysare med andra ord!
En tredje skräll får man väl säga att Donald Trump är. Vad som många såg som ett mindre skämt för ett tag sedan, har utvecklats till den just nu starkaste republikanska kandidaten med två delstatssegrar med mycket stor marginal. Detta trots Trumps minst sagt speciella ”debatteknik” och tal, som i huvudsak mest går ut på att föra en smutskastningskampanj mot sina motståndare. Många republikaner verkar gilla det dock, vilket är oroväckande. Vi får hoppas att hans framgångsvåg bryts snart innan han på riktigt kommer närma sig en nominering till presidentkandidat.
Det är intressant ändå att se hur detta val till skillnad mot de senaste under Obamatiden sett ut hittills. Obama valdes in mycket tack vare hans progressivitet och att folket gillade hans tankar om att börja förändra USA. Bland annat genom stora reformer såsom Obamacare med mera. En liknande men mera extrem våg av detta löper nu genom både det demokratiska och republikanska partiet där två, ur ett amerikanskt perspektiv, extremiteter har lockat till sig väljare. Bernie genom sin socialistiska inriktning där han vill dra USA mera mot den Europeiska och Skandinaviska modellen. Trump genom den tvärtemot mycket aggressivare liberal riktning med ytterligare nedskärningar inom det offentliga, radikal minskning av bland annat mexikanska emigranter med mera.
Vad som förenar både Sanders och Trump är att båda lockar röster genom att gång på gång framhålla att nuvarande system är korrupt, tandlöst och uppköpt av Wall Street. Något som befolkningen verkar hålla med om och för första gången på länge se. Många av oss utifrån har påpekat detta i många år, inte minst har de flertalet visselblåsarna senaste åren framhållit just hur på väg utför USA är och att något radikalt måste göras. Det känns som att detta är vad valet i stort kommer att handla om och där har Hillary tappat enormt med röster senaste tiden, då hon får anses vara en stor del av det befintliga etablissemanget, samt med sina Wall Street affärer har just den typen av kopplingar befolkningen tröttnat på.
Ännu en likhet här mellan Sanders och Trump är att de båda tackat nej till finansiellt stöd från just Wall Street och istället driver sin kampanj genom insamlingar från folket respektive i Trumps fall eget kapital.
Ett oerhört intressant valår väntar och jag kommer följa det minut för minut.