0

Aldrig har Illusion of Choice vart så uppenbart

I dagens DN Debatt: http://www.dn.se/debatt/vinner-vi-ar-vi-beredda-att-regera-over-blockgransen/ kan man läsa av Stefan Löfven och Carin Jämtin undertecknat, det officiella uttalandet om hur man ställer sig inför samarbeten och regeringsbildning.

På många sätt känns det lite som ett hugg i ryggen på alla som i många år förkastat de förslag Alliansen lagt fram, som förändrat såväl hela vårt skolsystem i grunden, som ökad utförsäljning av statliga företag och minskade skatter på bekostnad av våra sociala skyddsnät.

Plötsligt deklarerar man att man nu är redo att samarbeta med partier, såsom t.ex. (C) och (Fp) som man anser sig dela en hel del lika åsikter med. Björklunds nya skola, alla förändringar i näringslivet Maud och nu Lööf ”bidragit” till, sänkta skatter, privatisering av skola och vård, anser man detta vara något man kan acceptera plötsligt? Anser man plötsligt att det mesta Alliansen under sina år vid makten är såpass korrekt, att man rentutav nu känner att man står varandra så nära att stora uppgörelser kan göras direkt över de blockgränser man söker att sudda ut.

Anser man sig rentutav ligga på en sådan nivå att hela ens valmanifest till 100% är kompromissbart, bara man når regeringsmakt – oavsett med vilket parti man gör det med?

Ja Stefan Löfven du kommer sannerligen påbörja en utsuddning av de, som jag håller med om, problematiska blockgränserna. Men detta endast genom att ställa hela (S) som ett enda stort mittenparti, utan egna starka åsikter, i behov av stödpartier för att få igenom de förslag (som jag antar finns någonstans?) man har.

Jag förstår inte riktigt vad generationen som styr vårt land just nu håller på med, man frångår alla ideologier, starka ståndpunkter och åsikter – till förmån för att nå en mittenpolitik.

Just nu hoppas jag att jag missuppfattar vad man menar här, eller att man kommer att ändra sig i sitt beslut. Jag kan inte lägga min röst på ett parti som samarbetar med sina ideologiska motpoler – det tyder på att något är allvarligt fel och att den politiska apatin och stiltjen späds på ytterligare.

0

Tårtningen av Jimmie Åkesson

Få har nog undgått tårtattacken som Jimmie Åkesson igår utsattes för under en boksignering på Södermalm i Stockholm. Vid en första anblick troligen en aktion som ledde till en del skratt hos vissa, förmodligen speciellt hos de som inte kan ta tankeverksamheten ett steg längre.

Oavsett vilken typ av attack det är och oavsett mot vilken politiker det är, så är det ett hot mot demokratin i ett längre perspektiv. Det kan tyckas vara föga hotande för demokratin att en politiker få en tårta i ansiktet. Men det är steget efter tårtningen som är problemet.

På sikt skulle det kunna leda till, ja det är för den delen redan så idag – att politiker är ovilliga att bibehålla sina åsikter och ståndpunkter av rädsla för hot och trakasserier på diverse olika sätt. Dessutom om en attack som denna obemärkt skulle glida förbi, finns också chansen att nästa attack är kraftfullare. Exempel på detta är att vi senast i förra veckan nåddes av nyheter om att Liza Jonsson (S) misshandlats i sitt hem, till följd av sina politiska ståndpunkter och åsikter.

Det vållar oro hos politikerna och späder på den apati jag tycker vi alltmera kan skönja inom den politiska världen. Ett stort problem och försvagar också demokratin på sikt.

Jag hoppas att såväl Löfven som Reinfeldt kommer uttala sig om attacken och förkasta denna typ av demonstrationer. Det är kontraproduktivt i allra högsta grad och befinner sig på en så låg nivå att det snarare, tror jag, kommer ha motsatt effekt och öka sympatierna med den utsatte.

Jimme-Åkesson