0

Sista rycket

Sommaren och ledighet börjar närma sig, rent agendamässigt redan här om ~7 veckor. Förvisso har jag valt att söka ett par sommarkurser, men räknar inte dem som ett måste direkt. Dessutom kommer jag nog bara tacka ja till en av dem, för att hinna få så mycket ledig tid som bara möjligt. Kurs av rent intresse alltså, C++, så har jag sedan bekantat mig med en hel del språk inom C-familjen efter det.

Men de 7 veckor som är kvar känns riktigt tunga nu måste jag säga. Vädret har slagit om, det är varmt ute och ljusa dagar igen, snart även nätter. Likt man ställer fram klockan en timme lagom till våren, ställer UT utemöblerna, ställer man även UT motivationen.

Tror det sitter i att när man bor i dessa breddgrader blir årstiderna så pass påtagliga att det även ställer om vissa parametrar i huvudet. Det är som att värme och ljusa nätter kopplar ur pluggen till produktivitet, motivation och inspiration. För att sedan 10-15 veckor senare koppla in den igen och leva på urpluggningen resterande veckor av året.

Det finns andra aspekter av sommaren också. På många sätt en IRL-reboot, som ger tillfälle till förändring och förnyelse. En period för att hinna fundera, planera och exekvera tankar och idéer. Själv ska jag flytta, igen. Känns som att jag gjort det en hel del de senaste 4-5 åren- men det hör också till. Har under den perioden hunnit med en hel del, saker som både toppat och dalat.

Jag har också en romantiserad bild av just att flytta. Det är återigen början på något nytt. Ny stad, nytt boende, nytt jobb, nya kontakter och vänner. Faktiskt, är det nog en av de bästa saker jag vet- man får det så konkret att man rör sig framåt och inte står stilla och stampar. Jag kommer nog ha väldigt… väldigt svårt för att en dag slå mig ned på en plats permanent.

Eller så är det helt enkelt som det så ofta är, att man inte kan se så långt in i framtiden och försöka föreställa sig sina känslor då. Trots allt baseras ens persona på historia i strävan efter hur framtiden bör te sig- fantasier där det perifera ibland infaller, men alltsomoftast inget- eller åtminstone, starkt förändrat.

0

Våren, where art thou?

Februari är en lång månad trots att det är årets kortaste. Kanske beror det på att det är en månad mellan den kalla vintern med blåst och snö och den tidiga våren med takdropp och de första trevande tussilagorna. Det känns skönt att det blott är 8 dagar kvar innan mars är kommen. Dagarna är betydligt ljusare än för bara en månad sedan och snart, snart kommer solen tillbaka även upp över de jämtländska skogarna och bergen.

Östersund är nog utan att överdriva det finaste ställe jag både sett och bott på i Sverige, av många anledningar. Staden omges av vacker natur med berg som böljar fram i horisonten och Storsjön som allting häruppe lutar ned mot. Under sommartid sträcker sig en nästan skärgårdslik vy från hamnen i Östersund ut sig över Frösön bort mot viken i Brunflo och under vintertiden gnistrar hela landskapet av morgonfrosten. De gamla byggnaderna från regementstiden har nu förvandlats till ett universitetscampus beläget på toppen av stan. Från Frösön kan man se fjällen sträcka sig utefter horisonten och från viken i Brunflo kan man se Marieby vackert breda ut sig i det idylliska läget. Det är svårt att med ord förklara, det måste upplevas under rätt förhållanden.

Jag kommer sakna Östersund under de månader jag lämnar staden och universitetet för att gå ut på praktik under ett halvår, förhoppningsvis inom psykvården. Hade någon sagt till mig för ett par år sedan att jag skulle flytta till Östersund hade jag nog skrattat åt personen. Norrland, Östersund – aldrig. Men staden har en charm och en speciell känsla få andra i Sverige kan skryta med. Jag börjar förstå varför så många som tar sig hit väljer att stanna.

Jag har till och med trots att jag alltid hatat vinter och snö börjat att, gilla är fel ord, men tycka att den är helt okej – likaså kylan och den karakteristiska blåsten från Storsjön. Men för att återgå till inläggets första rader så känns det dock som att nu kan det faktiskt få ta och börja lätta upp lite och bli vår, varmt och balkongvänligt igen. Det behövs, inte minst för att pigga upp lite och ge en extra kick inför resterande veckor av vårterminen.

Robert Roos