0

Supervalåret

Valår, eller rentutav ett så kallat ”supervalår” borde ju slå an på alla strängar vid någon som är politiskt intresserad. Så är även fallet hos mig, eller borde åtminstone vara. Men ju längre in i valrörelsen vi kommer desto större irritation känner jag mest. Irritation över hur man även inför detta val slåss om att få så mycket plats i mitten som bara möjligt, istället för att särskilja sig.

Jag klandrar verkligen inte den person som i övrigt inte har ett större politiskt intresse, om denne känner sig smått förvirrad över vad skillnaderna blocken emellan egentligen är. För i de debatter som förts, i alla fall i regi av SVT- har frågorna hela tiden landat i att ligga precis i mitten, med mindre avvikelser åt vardera håll, eller rena lögner om ställningstaganden för att dra ett par extra röster.

Men har också aktivt undvikit att presentera starka förslag som särskiljer blocken- med vilket jag menar att lägger den ena sidan ett förslag, kompletteras detta väldigt snabbt av den andra sidan. Givetvis har de i grund och botten, i den agenda som inte publikt utåt presenteras, olika idéer om vad de faktiskt vill göra. Men väljer att presentera förslagen som så nära varandra att båda blocken skulle kunnat vart ett stort mittenparti.

Det är inte bara en trist valrörelse, det är också att aktivt bedra väljarna. Moderaterna bland annat har under flera års tid kört sin slogan om att vara det nya arbetarpartiet, trots detta läggs förslag och genomdrivs som går i raka motsatsen till vad någon under en chefsposition eller högavlönad position har intresse utav. Låginkomsttagare som folk inom vården, studenter och pensionärer har fått ta smällen av sänkta skatter och dåliga reformer. Rakt i motsats till vad presenterad politik utlovat.

Det är därför inte undra på att jag med flera inför detta val inte känner mera än att petitesser är det som skiljer blocken emellan. Vilket inte är sanningen, men är den bild som målas upp.

Man skulle tjäna på att våga ta ut svängarna tydligare, speciellt att från den vänstra sidan våga ta ett större kliv åt vänster. Koppla sig fri från att flyta med i hur smyghögerpartiet Miljöpartiet, drar resterande två partier aktivt mot mitten. Vänsterpartiet stiger i varje ny valundersökning, jag är övertygad om att det är för att man drar åt vänster och är trött på att kompromissa till den grad att man blir ett mitt/högerparti.

Socialdemokraterna borde styra om sitt skepp även dem och tydligare påvisa för väljarna att man vågar dra betydligt mera åt vänster, för att få till de förändringar som krävs inför framtiden. Det finns en gräns tror jag, som vi närmar oss med stormsteg. Där blocken blir så sammanflätade att väljarna helt tappar förtroendet och istället avstår från att rösta, eller proteströstar. Inget av de alternativen är att föredra för ett land som vill ha ett stabilt och legitimt styre.

Jag vill se tydligare politik och tydligare gränser mellan blocken, det skulle dra igång ett mycket större engagemang än man hittills lyckats med de senaste 8 åren.

0

Cirkeln

Idag har solen skinit över Skottland, en riktigt fin söndag här med andra ord som har tagits till vara på till fullo. Även om det skall erkännas att förmiddagen spenderades inne med plugg och PM-skrivande, så avbröts den under eftermiddagen med Take-away kaffe och en promenad längs havet med min vän Tobias.

Det verkar som att många har en avsky gentemot fiskmåsar, inte bara deras läte – utan hela dess väsen. För min del är fiskmåsar ett ljud och känsla av sommar, tillsammans med saltdoften från havet. Så vi gick där och pratade lite, om allt från jobb till framtiden.

De djupare samtalen behövs som avbrott till allt kallprat som annars fyller såväl arbetsdagar, som utgångar. Personligen funderar jag mycket kring syfte och framtid – har insett att jag alltmera som person behöver finna ett syfte i det jag gör för att känna motivation och utveckling. Problemet är också att just ett syfte är väldigt svårt att hitta och definiera i många situationer, för att inte tala om livet självt. Har insett och ser mera och mera just hur allt i samhället går som i en cirkel, eller kanske en trappa eller pyramid är en bättre bild. Att ta sig upp till nästa nivå hela tiden, imaginära nivåer som egentligen inte fyller något annat syfte än att uppfyllas – enligt de sociala konstruktioner som finns.

Jag blir trött, kanske främst på att så många liv – alla går i en så liknande riktning. Givetvis inga revolutionerande tankar på något sätt, men likväl värda att framföra då det är så uppenbart att även fast dessa finns, görs inte mycket åt det. Frågan är, kan ens något göras åt det – vad är strävan egentligen och vad är målet? Diffust.

En annan sak jag funderar över är våra val och hur de så stort kan påverka vilken väg vårt liv tar. Har redan fört fram lite tankar kring det i tidigare poster, men det är så fascinerande och känns också ju mera jag funderar på det. Om det rentutav är meningen, syftet och målet – våra val.