0

Supervalåret

Valår, eller rentutav ett så kallat ”supervalår” borde ju slå an på alla strängar vid någon som är politiskt intresserad. Så är även fallet hos mig, eller borde åtminstone vara. Men ju längre in i valrörelsen vi kommer desto större irritation känner jag mest. Irritation över hur man även inför detta val slåss om att få så mycket plats i mitten som bara möjligt, istället för att särskilja sig.

Jag klandrar verkligen inte den person som i övrigt inte har ett större politiskt intresse, om denne känner sig smått förvirrad över vad skillnaderna blocken emellan egentligen är. För i de debatter som förts, i alla fall i regi av SVT- har frågorna hela tiden landat i att ligga precis i mitten, med mindre avvikelser åt vardera håll, eller rena lögner om ställningstaganden för att dra ett par extra röster.

Men har också aktivt undvikit att presentera starka förslag som särskiljer blocken- med vilket jag menar att lägger den ena sidan ett förslag, kompletteras detta väldigt snabbt av den andra sidan. Givetvis har de i grund och botten, i den agenda som inte publikt utåt presenteras, olika idéer om vad de faktiskt vill göra. Men väljer att presentera förslagen som så nära varandra att båda blocken skulle kunnat vart ett stort mittenparti.

Det är inte bara en trist valrörelse, det är också att aktivt bedra väljarna. Moderaterna bland annat har under flera års tid kört sin slogan om att vara det nya arbetarpartiet, trots detta läggs förslag och genomdrivs som går i raka motsatsen till vad någon under en chefsposition eller högavlönad position har intresse utav. Låginkomsttagare som folk inom vården, studenter och pensionärer har fått ta smällen av sänkta skatter och dåliga reformer. Rakt i motsats till vad presenterad politik utlovat.

Det är därför inte undra på att jag med flera inför detta val inte känner mera än att petitesser är det som skiljer blocken emellan. Vilket inte är sanningen, men är den bild som målas upp.

Man skulle tjäna på att våga ta ut svängarna tydligare, speciellt att från den vänstra sidan våga ta ett större kliv åt vänster. Koppla sig fri från att flyta med i hur smyghögerpartiet Miljöpartiet, drar resterande två partier aktivt mot mitten. Vänsterpartiet stiger i varje ny valundersökning, jag är övertygad om att det är för att man drar åt vänster och är trött på att kompromissa till den grad att man blir ett mitt/högerparti.

Socialdemokraterna borde styra om sitt skepp även dem och tydligare påvisa för väljarna att man vågar dra betydligt mera åt vänster, för att få till de förändringar som krävs inför framtiden. Det finns en gräns tror jag, som vi närmar oss med stormsteg. Där blocken blir så sammanflätade att väljarna helt tappar förtroendet och istället avstår från att rösta, eller proteströstar. Inget av de alternativen är att föredra för ett land som vill ha ett stabilt och legitimt styre.

Jag vill se tydligare politik och tydligare gränser mellan blocken, det skulle dra igång ett mycket större engagemang än man hittills lyckats med de senaste 8 åren.

0

Aldrig har Illusion of Choice vart så uppenbart

I dagens DN Debatt: http://www.dn.se/debatt/vinner-vi-ar-vi-beredda-att-regera-over-blockgransen/ kan man läsa av Stefan Löfven och Carin Jämtin undertecknat, det officiella uttalandet om hur man ställer sig inför samarbeten och regeringsbildning.

På många sätt känns det lite som ett hugg i ryggen på alla som i många år förkastat de förslag Alliansen lagt fram, som förändrat såväl hela vårt skolsystem i grunden, som ökad utförsäljning av statliga företag och minskade skatter på bekostnad av våra sociala skyddsnät.

Plötsligt deklarerar man att man nu är redo att samarbeta med partier, såsom t.ex. (C) och (Fp) som man anser sig dela en hel del lika åsikter med. Björklunds nya skola, alla förändringar i näringslivet Maud och nu Lööf ”bidragit” till, sänkta skatter, privatisering av skola och vård, anser man detta vara något man kan acceptera plötsligt? Anser man plötsligt att det mesta Alliansen under sina år vid makten är såpass korrekt, att man rentutav nu känner att man står varandra så nära att stora uppgörelser kan göras direkt över de blockgränser man söker att sudda ut.

Anser man sig rentutav ligga på en sådan nivå att hela ens valmanifest till 100% är kompromissbart, bara man når regeringsmakt – oavsett med vilket parti man gör det med?

Ja Stefan Löfven du kommer sannerligen påbörja en utsuddning av de, som jag håller med om, problematiska blockgränserna. Men detta endast genom att ställa hela (S) som ett enda stort mittenparti, utan egna starka åsikter, i behov av stödpartier för att få igenom de förslag (som jag antar finns någonstans?) man har.

Jag förstår inte riktigt vad generationen som styr vårt land just nu håller på med, man frångår alla ideologier, starka ståndpunkter och åsikter – till förmån för att nå en mittenpolitik.

Just nu hoppas jag att jag missuppfattar vad man menar här, eller att man kommer att ändra sig i sitt beslut. Jag kan inte lägga min röst på ett parti som samarbetar med sina ideologiska motpoler – det tyder på att något är allvarligt fel och att den politiska apatin och stiltjen späds på ytterligare.

0

Tårtningen av Jimmie Åkesson

Få har nog undgått tårtattacken som Jimmie Åkesson igår utsattes för under en boksignering på Södermalm i Stockholm. Vid en första anblick troligen en aktion som ledde till en del skratt hos vissa, förmodligen speciellt hos de som inte kan ta tankeverksamheten ett steg längre.

Oavsett vilken typ av attack det är och oavsett mot vilken politiker det är, så är det ett hot mot demokratin i ett längre perspektiv. Det kan tyckas vara föga hotande för demokratin att en politiker få en tårta i ansiktet. Men det är steget efter tårtningen som är problemet.

På sikt skulle det kunna leda till, ja det är för den delen redan så idag – att politiker är ovilliga att bibehålla sina åsikter och ståndpunkter av rädsla för hot och trakasserier på diverse olika sätt. Dessutom om en attack som denna obemärkt skulle glida förbi, finns också chansen att nästa attack är kraftfullare. Exempel på detta är att vi senast i förra veckan nåddes av nyheter om att Liza Jonsson (S) misshandlats i sitt hem, till följd av sina politiska ståndpunkter och åsikter.

Det vållar oro hos politikerna och späder på den apati jag tycker vi alltmera kan skönja inom den politiska världen. Ett stort problem och försvagar också demokratin på sikt.

Jag hoppas att såväl Löfven som Reinfeldt kommer uttala sig om attacken och förkasta denna typ av demonstrationer. Det är kontraproduktivt i allra högsta grad och befinner sig på en så låg nivå att det snarare, tror jag, kommer ha motsatt effekt och öka sympatierna med den utsatte.

Jimme-Åkesson

0

Stefan Löfven – Ny partiledare för Socialdemokraterna

Den nye partiledaren för Socialdemokraterna är nu utsedd, Stefan Löfven.

Personligen är det ingen jag har så stor koll på, lite av en doldis i och med att han inte sitter i riksdagen ens. Doldis kanske är fel ord dock då han fram till nu suttit som fackledare för IF Metall, men tror min poäng når fram trots allt. Jag vet inte hur strategiskt detta egentligen är, i mina ögon hade det bästa vart att rensa ur VU helt och efter det välja en ny partiordförande. Nu känns det som att det kan bli lite samma samma igen, även om Löfven kanske har större förutsättningar för att klara sig än vad Juholt någonsin hade.

Tänker dock fortfarande påpeka att jag till slutet hade fullt förtroende för Juholt och tycker att utgången för honom var olycklig – mestadels tack vare medias lynchning av honom.

Självfallet kommer jag att återkomma kring Stefan Löfven, men nu ska jag till att börja med sätta mig in i vad han tycker och står för efter det får vi se vad han går för.

0

Politisk koma

Hej!

Ja rubriken tycker jag faktiskt sammanfattar läget just nu. Jag vet inte riktigt vad som hände där efter valet, men luften gick lite ur en. Att Socialdemokraterna förmodligen inte skulle vinna, ja det kunde man som realist förutse redan innan valnatten. Men att de skulle göra ett sådant katastrofalt val, det var otippat.

Jag tror inte bara detta har att göra med Mona Sahlin dock, som press och media vill få det att se ut. Visserligen håller jag med i kritiken SSU lagt och jag tycker även personligen att Mona gjorde rätt i att kliva av. Men det bör även en hel bunt andra politiker göra, eller ställa sina platser till förfogande. Det behövs en utveckling av politiken, vilket känns som onödigt komplicerat och som en långdragen process, om varje gammal sosse ska sitta kvar på sin post. Nytt blod måste in, flera unga måste in och nya idéer måste släppas fram.

Dessutom måste vi börja arbeta med den politiska korrektheten som råder i såväl Socialdemokraterna som resten av landets olika partier. Vi kan inte i dagens moderna samhälle, ha helt tabubelagda frågor, vi måste ta upp detta till debatt. För det är folkets vilja och är det inte det som politikerna ska representera i grund och botten?

Mvh Robert