0

Restaurang Volos i Östersund

Det är inte ofta jag brukar prata om mat här, men någon gång ska väl vara den första.

Jag och min sambo brukar ibland efter att studiebidraget ramlat in på kontot besöka en billigare restaurang här i Östersund, Volos. Grekisk-inspirerad med en varierande meny som bland annat erbjuder en underbar suflaki. Oftast som student är det dock det billigare alternativet som främst hägrar, pizzorna. Jag tror nog att Volos har utan att överdriva bland Jämtlands godaste pizzor och måste varmt rekommendera dem för någon som passerar Östersund sugen på en billig måltid.

Vi ska faktiskt ut ett sällskap om fyra ikväll där den får inledas med ett besök på ovan nämnda restaurang – förmodligen för att fortlöpa till ett besök på The Bishops Arms.

Mvh Robert

0

Våren, where art thou?

Februari är en lång månad trots att det är årets kortaste. Kanske beror det på att det är en månad mellan den kalla vintern med blåst och snö och den tidiga våren med takdropp och de första trevande tussilagorna. Det känns skönt att det blott är 8 dagar kvar innan mars är kommen. Dagarna är betydligt ljusare än för bara en månad sedan och snart, snart kommer solen tillbaka även upp över de jämtländska skogarna och bergen.

Östersund är nog utan att överdriva det finaste ställe jag både sett och bott på i Sverige, av många anledningar. Staden omges av vacker natur med berg som böljar fram i horisonten och Storsjön som allting häruppe lutar ned mot. Under sommartid sträcker sig en nästan skärgårdslik vy från hamnen i Östersund ut sig över Frösön bort mot viken i Brunflo och under vintertiden gnistrar hela landskapet av morgonfrosten. De gamla byggnaderna från regementstiden har nu förvandlats till ett universitetscampus beläget på toppen av stan. Från Frösön kan man se fjällen sträcka sig utefter horisonten och från viken i Brunflo kan man se Marieby vackert breda ut sig i det idylliska läget. Det är svårt att med ord förklara, det måste upplevas under rätt förhållanden.

Jag kommer sakna Östersund under de månader jag lämnar staden och universitetet för att gå ut på praktik under ett halvår, förhoppningsvis inom psykvården. Hade någon sagt till mig för ett par år sedan att jag skulle flytta till Östersund hade jag nog skrattat åt personen. Norrland, Östersund – aldrig. Men staden har en charm och en speciell känsla få andra i Sverige kan skryta med. Jag börjar förstå varför så många som tar sig hit väljer att stanna.

Jag har till och med trots att jag alltid hatat vinter och snö börjat att, gilla är fel ord, men tycka att den är helt okej – likaså kylan och den karakteristiska blåsten från Storsjön. Men för att återgå till inläggets första rader så känns det dock som att nu kan det faktiskt få ta och börja lätta upp lite och bli vår, varmt och balkongvänligt igen. Det behövs, inte minst för att pigga upp lite och ge en extra kick inför resterande veckor av vårterminen.

Robert Roos