1

100 000 svenskar kan bli utan bredband

Är rubriken man idag kan läsa, bland annat på SvD (http://www.svd.se/naringsliv/it/100-000-svenskar-kan-bli-utan-bredband_6836653.svd). Jag tycker att vi återigen nu tydligt får se effekterna av att sälja ut statliga bolag till att bli vinstdrivande privata aktörer. Det är inte längre rätten till uppkoppling och kommunikation som styr utbyggnaden, istället är det vinsten bolaget som bygger ut kan tänkas få. Det säger sig självt att för, i detta fallet Telias del – lönar det sig avsevärt större att bygga ut och uppgradera befintliga nätverk i mellan och södra Sverige. Norrland blir återigen tack vare låg befolkningstäthet förlorarna, där man nu till och med kan förlora den tillgång till kommunikation man redan har, skandal!

Bredband är idag skulle jag säga minst lika viktigt som att ha tillgång till telefon eller radio. Inte minst är det viktigt i just mindre samhällen, av den anledningen att även alltfler bankkontor, postkontor, affärer etc väljer att stänga för att istället förlägga sin verksamhet i större städer. Alternativet blir här bland annat internetbank och webbhandel, bra alternativ – men som även dessa nu riskerar att försvinna.

För låt oss vara realistiska med detta mobila bredband. Jag bor i den största staden i Jämtland och inte ens där fungerar det mobila bredbandet fullt ut. Ofta drabbas man av låga hastigheter, ofrivilliga frånkopplingar – för att inte tala om de få operatörer som ens fungerar. Självfallet finns det precis som vilken annanstans som helst även folk i glesbygd som såväl behöver som vill ha snabbare uppkopplingar med låg ping – detta kan man glömma helt enkelt.

Jag förstår hur det kan låta bra när man tar beslutet nere i Stockholm, Malmö, Göteborg, vilken större stad i Sverige som helst. Trådlöst internet är inte dåligt, där det väl fungerar. 4G är t.ex. fantastiskt, höghastighetsbredband utan sladdar, lätt att ta med sig dit man ska. Tyvärr för de som lever i verkligheten och inte bor i en större stad finns dock vare sig 4G eller 3G, faktum är att det på många håll år 2012 i Sverige finns zoner som knappt har täckning. Tänker bara på sträckan Mora -> Östersund jag ofta åker med buss och inlandsbanan, tack gode gud att inget hänt efter den vägen – för där är det enda tillgängliga numret 112, i bästa fall.

I artikeln kan man också läsa att det är områden som dessa, fast förmodligen ännu avlägsnare på många håll än de utan täckning på vägen mellan Mora -> Östersund som förlorar möjlighet till bredband och telefoni. Jag finner faktiskt inte ord för hur långt vi backat i utvecklingen när nu vissa, upprepar, 2012, skall sitta utan möjlighet till kommunikation. Uppemot 15 – 20% av de 150 000 som blir utan linor kommer att kunna använda sig av mobil telefoni och i bästa fall 3G (på låga hastigheter), resten då? Är detta framtiden?

Det är inte bara att svika befolkningen på landsbygden, utan det är också ännu en dödsstöt mot livet utanför storstäderna. Jag vet inte vad den största bakomliggande faktorn till detta är, egoism förmodligen. Personligen har jag inget intresse av att bo utanför en stad, Jämtland t.ex. i all ära – så länge det är i Östersund. Men för den delen förstår jag de som vill bo på sidan om och respekterar det, två ord man idag inte verkar förstå innebörden utav när vinstintressen styr. Det blir rentutav äckligt beteende när man kan läsa att de skattepengar vi betalar för att få tillgång till bland annat telefoni och bredband, uppenbarligen inte hamnar där de ska. Ta denna artikel från september förra året som ett exempel: http://www.svd.se/naringsliv/it/halv-miljard-till-bredband-pa-landet_6436528.svd. En halv miljard har avsatts från regeringsnivå till Telia för utbyggnad av bredbandsnätet. Idag läser vi alltså att det istället blir som så att det dras in på nätet istället, vart tog pengarna vägen och vilka är det som överprioriteras?

Det är sådant här som får mig att se rött, får mig att själv vilja bli politiskt aktiv annat än här i textform. Något är fel, vi behöver en förändring.