0

Lana Del Rey – Ultraviolence

Under förra veckan kom då äntligen Lana Del Reys nya album Ultraviolence ut, efter ett gap på flera år efter hennes debutalbum Born To Die. Personligen sätter jag Del Rey i samma fack som bland annat Lykke Li och Kent- man vet att man får en kvalitetsprodukt med få, om några, sämre låtar.

Ett löfte som infrias i Ultraviolence utan vidare.

Likt Born To Die fortsätter hennes nya album i samma dystopiska ton, även om fokuset skiftat aningen här och snarare känns mera utlyft till kortare berättelser kring LA än henne själv. Missförstå mig inte här, Del Rey kanske utgår från sig själv- men med, låt oss kalla det artistisk frihet.

Låtar som Ultraviolence, Shades Of Cool, West Coeast, Sad Girl, Fucked My Way Up To The Top och Money Power Glory står verkligen ut och är alla fantastiska spår. West Coast är nog min favorit och har vart så ända sedan singeln släpptes för ett par månader sedan nu, låten som även har en tillhörande riktigt bra musikvideo jag länkar in nedan.

Jag tycker att det är både svårt och i många fall väldigt missvisande att jämföra nya album med tidigare. Men det känns ändå relevant i detta fall då förra albumet i mina ögon rakt igenom var komplett och inte hade en enda låt som inte passade in, eller rentutav var dålig. Utan tvekan 2012 bästa album.

Ultraviolence då.

Det är ett riktigt bra album, fem av fem. Men konkurrensen i år är faktiskt helt sjuk. Så många bra artister som släppt enormt bra plattor, förmodligen gör det också att Ultraviolence kanske inte smäller lika högt som jag känner att det borde gjort, speciellt då jag sett fram emot albumet en längre tid. Del Rey är en av mina absoluta favoritsångerskor/låtskrivare.

Men Lykke Li behåller fortsatt platsen som nummer ett detta år. Hennes album är precis lika komplett som Born To Die var för 2 ½ år sedan, där Ultraviolence är aningen för spritt på sina håll och rent subjektivt har en del låtar som inte är riktigt 100%.

Oavsett, ett toppalbum och rekommenderar det varmt!