0

2011 går mot sitt slut

Ännu ett år lider mot sitt slut och det är ett år som inneburit en hel del förändringar, lyckligtvis mestadels till det bättre. Det här kommer inte att bli ett inlägg som på något sätt ska summera eller presentera mina personliga händelser under året som passerat dock.

Jag har en längre tid arbetat med och utvecklat diverse webbplatser, många med fokus på den sociala biten där delningen personer emellan är viktig. Ett senare projekt har dessutom till största delen vart beroende av andra stora sociala medier – såsom t.ex. Twitter och Facebook, för att få ett omlopp och en större spridning.

Men alltmera har jag börjat nå fram till insikten om just hur mycket såväl jag själv delat ut till sociala medier, som andra i min närhet. Vi matar dessa webbplatser med stora mängder information. Information vi faktiskt inte har en aning om hur den i framtiden kommer att nyttjas. Nu tror jag inte att att Google, Facebook eller Twitter på något sätt är stora onda företag vars agenda är att kartlägga jordens befolkning för att sedan erövra allt. Nej det handlar snarare om frågan vart den personliga integriteten tagit vägen?

För min del känns det som att under speciellt de senaste åren har tjänsterna och möjligheterna för vanliga ”Svenssons”. Dvs. personer utan djupare kunskaper kring datorer och data, enklare kunnat sätta sig in i och börja använda flertalet av dessa tjänster. Inget ont i detta i sig, att göra det enklare för en större publik att få tillgång till större interaktiv användning. Men vad detta också lett till i sin tur är att även om tjänsterna i sig vart lättillgängliga har det vart relativt tyst om effekterna av dess användning. Jag tänker mig bland annat när fru Svensson efter ett halvårs användning av Facebook (som ett exempel), delat med sig en stor del av sitt privatliv ut på nätet.

En stor portion av denna information kan sedan hämtas från personens vänner (om inlägg mm inte är helt offentliga tom), många av dessa endast s.k. ”FB-vänner”. Personer som fru Svensson egentligen inte längre har kontakt med, inte vill ha kontakt med, folk hon gick med i grundskolan för 20 år sedan och diverse andra människor som hon kanske egentligen inte alls tänkt sig dela all information med.

För att inte tala om nästa nivå i det hela när hennes arbetsgivare sedan med lätthet kan ta en titt på hennes privatliv, vad hon sagt om arbetet, var hon verkligen sjuk den där dagen, har hon ett bra ansikte utåt (om företaget är ett som kräver det) och så vidare. Ni förstår poängen. Det här är även något som rentutav lett till, efter klumpiga statusuppdateringar – att jobbet rykt, eller för den delen en status som säger x om y som sedan råkar vara vän med personen, eller genom att inlägget vart publikt senare kan gå in och läsa det.

Det finns många olika nivåer av det hela – jag ställer mig även ofta frågan vad som är så intressant med en statusuppdatering som glatt berättar ”Glass smakar gott”, ”Idag har jag städat”, ”Jag har möblerat om nu”, ”Det snöar ute”, ”Det blåser ute” och så vidare.

Missta inte min kritik nu för bitterhet, som jag inledde denna post med så har jag själv också arbetat på ett liknande sätt samt även med en integration mina webbplatser -> Facebook/Twitter etc. Jag sitter inte heller och tittar i nyhetsflödet och har brist på uppdateringar eller vänner, både äkta och FB-vänner. Dessutom så för såväl de som följt min blogg, Twitter eller känner mig så vet de att jag är en tekniknörd på fritidsbasis. Men det här handlar om något helt annat, det handlar om att vi lämnar ut oss själva helt öppet för vem som helst att ta del av, vet du t.ex. vem som läst igenom dina inlägg på Facebook? Sett dina festbilder, eller följt dina konversationer med dina vänner? Det skulle vara intressant att se statistik på hur mycket stalking ökat sedan Facebook och Twitter kom till.

Det finns även såklart fördelar med Facebook och Twitter. Aldrig har det vart så lätt att hålla kontakten med andra, eller samla grupper och organisera event och liknande. Ser vi dessutom på stora världsliga händelser så bidrog just sociala medier mycket till den revolution som löpt från Egypten och västerut. Även andra samlingar, på nationell nivå t.ex. protestdemonstrationerna mot att SD kom in under 2010, eller i nutid – demonstrationerna i Ryssland.

Felet är hur tjänsterna brukas. I mina ögon är den privata integriteten bland det viktigaste vi kan värna om, speciellt när det gäller Internet där den så snabbt kan brytas. Vi måste få ut mera information publikt om vad det innebär att publicera någonting på nätet. Att det aldrig försvinner igen och att det är så lätt att bara med en Googling på något idag – få fram massor av information om en person.

För egen del så har jag successivt allteftersom man orkat (är en hel del) raderat inlägg på såväl Twitter som Facebook mfl. Inte av anledningen att jag på något sätt haft känslig information där, men av anledningen att jag inte vill att min information i framtiden ska kunna användas på annat sätt än tänkt (interaktion med mina vänner). Självfallet skulle det som raderats genom olika cachar och liknande kunna tas fram igen, men det är iaf en längre process än tidigare. Återigen så vill jag poängtera att det inte handlar om att radera sig själv från nätet, inte i mitt fall heller – snarare att ta en titt på vad som är relevant att presenteras om mig efter en Googling. Något man bör fundera över.

Med detta önskar jag er alla ett gott nytt privatare 2012!