6

Kritik mot ”Hen”

På DN.se kan man idag läsa om att Elise Claeson ifrågasätter benämningen ”hen”.

”Hen” är alltså det uttryck man väljer att använda när man pratar med och om barnen, med syfte att neutralisera könen och därmed könsskillnaderna. Att man inte sätter pojkar respektive flickor i av samhället inövade system och normer – att de istället själva får placera sig som de vill.

Självfallet så är min ståndpunkt i det hela att det är en frisk fläkt i debatten med kritik och jag håller också helt med Elise i kritiken. Jag tycker att hon är inne på helt rätt spår rörande den förvirring som kan uppstå under utvecklingsfasen för barnet. Under barnets tidiga år handlar det inte alls om det man vill genom ”hen” förhindra; könsskillnader som sedan leder till olika former av diskriminering. Det är snarare ett uppmärksammande, precis som artikeln tar upp – för att inte bli ett ”mellanting”, ett steg mot att bli vuxen.

Jag tycker att det är mycket oroande att en ideologi ska få ett sådant starkt grepp i samhället, att den börjar anses som vetenskap snarare än hanteras som just vad det är – teorier och idéer. Detsamma gäller inom den akademiska världen där genusperspektivet bör vägas in, men men bör också tydligt påvisa vart gränsen mellan teori och vetenskap går. Det är fel att se på människan som könsneutral då vi vare sig är det rent biologiskt eller psykiskt. Jag har själv läst en del genusvetenskap i och med att det ingår i min utbildning, jag sträcker mig så långt som att förstå den och ta till mig de bra metoder den kan ge för hantering av människor. Men vänder mig helt mot att vi är likadana skal, jag tror snarare på att varje människa är unik och bör behandlas som det också där vissa samhälleliga normer vad gäller kön, snarare fungerar som en stöttepelare i uppväxten än något hämmande.

Däremot är det otroligt viktigt att påpeka att det är skillnaderna som sedan på samhällelig nivå skapas utefter kön, sexualitet etc. är det vi måste arbeta med. Självfallet ska man kunna vara den person man själv vill fullt ut, det ska inte finnas skillnader i löner, bemötanden eller vad vi nu än tar som exempel. Men det är inte samma sak som att placera våra barn på ett dagis där de behandlas som könsneutrala.

Källa: http://www.dn.se/nyheter/sverige/kritiker-hen-gor-barn-forvirrade

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on TumblrEmail this to someone
  • Ida

    Poängen med ”hen” är väl dock vanligtvis inte att könsneutralisera en person som inte vill vara könsneutral… Idén är att varje person har rätt att känna sig som en ”han”, ”hon” eller varken eller – ”hen”. Fast den mest vanliga användningen av ”hen” är i situationer där man inte vet könet på en person eller där det inte är relevant i sammanhanget.

  • Ted

    Hej,

    Din sista mening är ”Men det är inte samma sak som att placera våra barn på ett dagis där de behandlas som könsneutrala.”. Min fråga blir då: vem har påstått att vi ska behandla barnen som könsneutrala? Visa gärna med exempel.

  • Hej Ida och Ted, tack för era kommentarer, alltid roligt med en diskussion!

    Ida: Det jag i mitt inlägg lyfter upp till diskussion är dock rörande småbarn där föräldrarna bestämmer detta (placerar dem på ett dagis som tillämpar denna metod). Sedan hoppas jag verkligen inte att mitt inlägg uppfattas som att jag på något sätt är emot, citerar dig ”rätt att känna sig som…” självfallet ska det vara så. Jag har dock svårt att se att ett barn i den åldersgrupp jag behandlar känner på samma sätt. Hen kan ha en funktion att fylla b.la. i det sammanhang du tar upp, men målet bör istället vara att motverka de fördomar som uppstår genom att uppge kön.

    Ted: Jag utgick från dagiset ”Egalia” som vart uppe en hel del i media där man tillämpar metoden med ”hen”. Där använder man ordet hen i kommunikationen med barnen – man behandlar dem könsneutralt med andra ord.

  • bettan

    Du glömmer en väldigt viktig grej och det är att inte alla trivs med det kön det fått tilldelat vid födseln eller med könsrollerna man förväntas uppfylla. Man kan tycka att det minsta vi kan göra för barnen är att inte pracka på dem en könsidentitet utan ge dem möjligheten att hitta sin identitet själva, vilket Egalia också gör. Vill du verkligen behandla folk med könsöverskridande identiteter lika mot dem som håller sig inom sina tilldelade ramar, är ett viktigt steg att inte anta att alla kommer tillhöra den senare gruppen.

  • Bettan: Absolut är det så, vilket jag inte påstått motsatsen till heller. Däremot ifrågasätter jag om det verkligen har en sådan negativ inverkan på förskolebarnen att de påverkas av att kallas pojke och flicka? Jag tror snarare att man istället bör fokusera på att inte ”lära ut” vad som är ”manligt” respektive ”kvinnligt”, något jag tvivlar på att skolan ens gör nuförtiden (ska inte iaf). Jag tvivlar alltså starkt på att det är förskola/skola som ”prackar på” människor en könsidentitet nuförtiden. Vänta bara tills dagisbarnen på Egalia hittar MTV el. annan valfri verklighetsfrånvänd kanal på TV:n där hemma.

    Jag är inte säker på att jag förstår fullt ut vad du menar – att som ex. en man som känner sig som en kvinna fortfarande ska behandlas som en man? Jag ser inte hur jag kan ha påstått det genom mitt inlägg el. tidigare kommentarer. Men för att förtydliga så ska han självfallet behandlas/ses som han själv väljer (motsägelsefullt på ett sätt detta iom att kön inte ska och spela någon roll). Problemet här ligger återigen på fördomsnivå, där i huvudsak personer som inte kan acceptera olikhet ser personen som ett problem. Där kommer vi, den stora massan in i bilden – för förändring, men inte till absurdum och med fokus på fel saker.

  • Joja

    Håller helt med dig Robert. ”Hen” är ute efter att sudda ut könsskillnader i vårt samhälle. Varför? De finns, som du skrev, både biologiskt och psykiskt. Tex. I dataspelet minecraft är, som grundaren själv uttrycker det, alla varelser könsneutrala- och därmed homosexuella! Kossorna i spelet har både juver och horn, hönorna lägger ägg och bär tuppkam…

    Första barnboken som använder ordet ”hen” kom ut i år. Här kommer ett utdrag ur boken ”Kivi och monsterhunden”: ”Mappor och pammor och morbroster Jin, en bryssling, en marfor, en halvkvartskusin, små parvelpysor och storebröstrar; alla står de runt sängen och tröstar och visslar och tisslar och säger jovisst, någon gång möjligen, nästan helt visst, ska hen få en hund, kan de halvt säkert lova – men bara om Kivi nu själv lovar sova.”

    Är det bara jag som blir förvirrad? Det går ju inte reda ut ett enda släktförhållande med de här orden! -Men ordet behövs ju i sammanhang där man inte pratar om något speciellt kön.

    Det handlar inte om att hitta ett ord som passar i Sveriges rikes lag. Det handlar om att sudda ut könsskillnaderna i vårt samhälle. Alla ska till slut bli ”hen” och homosexuella- till och med djuren! Jag köper inte den idén. Vi är skapade till man och kvinna, pojke och flicka, för att vi skulle vara just det.