0

Primärvalen i USA

Äntligen! Som jag väntat.

Det är valår i USA igen och den stora karusellen har nu dragit igång på riktigt. Demokraterna och Republikanerna ska båda utse en varsin presidentkandidat, detta görs genom primärvalen för respektive parti. Redan nu har en hel del kandidater fallit bort, bland annat Jeb Bush vilket får ses som en enorm överraskning med tanke på att han sågs av många som den givne kandidaten för republikanerna bara för ett år sedan.

En annan riktig skräll är den folkrörelse som uppstått kring den demokratiske senatorn Bernie Sanders. Han har gått från att i princip vara okänd, i alla fall på denna sida Atlanten. Till att nu slåss om kandidatplatsen mot Hillary Clinton på riktigt. Med en minimal förlust i Iowa, en vinst i New Hampshire och senast igår en liten förlust igen i South Carolina ligger Hillary och Bernie sida vid sida sett till antalet delegater. En riktig rysare med andra ord!

En tredje skräll får man väl säga att Donald Trump är. Vad som många såg som ett mindre skämt för ett tag sedan, har utvecklats till den just nu starkaste republikanska kandidaten med två delstatssegrar med mycket stor marginal. Detta trots Trumps minst sagt speciella ”debatteknik” och tal, som i huvudsak mest går ut på att föra en smutskastningskampanj mot sina motståndare. Många republikaner verkar gilla det dock, vilket är oroväckande. Vi får hoppas att hans framgångsvåg bryts snart innan han på riktigt kommer närma sig en nominering till presidentkandidat.

Det är intressant ändå att se hur detta val till skillnad mot de senaste under Obamatiden sett ut hittills. Obama valdes in mycket tack vare hans progressivitet och att folket gillade hans tankar om att börja förändra USA. Bland annat genom stora reformer såsom Obamacare med mera. En liknande men mera extrem våg av detta löper nu genom både det demokratiska och republikanska partiet där två, ur ett amerikanskt perspektiv, extremiteter har lockat till sig väljare. Bernie genom sin socialistiska inriktning där han vill dra USA mera mot den Europeiska och Skandinaviska modellen. Trump genom den tvärtemot mycket aggressivare liberal riktning med ytterligare nedskärningar inom det offentliga, radikal minskning av bland annat mexikanska emigranter med mera.

Vad som förenar både Sanders och Trump är att båda lockar röster genom att gång på gång framhålla att nuvarande system är korrupt, tandlöst och uppköpt av Wall Street. Något som befolkningen verkar hålla med om och för första gången på länge se. Många av oss utifrån har påpekat detta i många år, inte minst har de flertalet visselblåsarna senaste åren framhållit just hur på väg utför USA är och att något radikalt måste göras. Det känns som att detta är vad valet i stort kommer att handla om och där har Hillary tappat enormt med röster senaste tiden, då hon får anses vara en stor del av det befintliga etablissemanget, samt med sina Wall Street affärer har just den typen av kopplingar befolkningen tröttnat på.

Ännu en likhet här mellan Sanders och Trump är att de båda tackat nej till finansiellt stöd från just Wall Street och istället driver sin kampanj genom insamlingar från folket respektive i Trumps fall eget kapital.

Ett oerhört intressant valår väntar och jag kommer följa det minut för minut.

0

Val 2014

Som de flesta vet som känner mig, eller för den delen läser min blogg, så är politik något som länge intresserat mig. Ett valår är med andra ord som ett stort smörgåsbord med massor av intressanta debatter och reportage.

Men samtidigt, i år har det vart lite sådär tycker jag. Kanske är det för att jag själv blir äldre och värderingar och tankar om saker och ting förändrats. Eller så är det helt enkelt som så att det är en riktigt trist valrörelse.

För min del så faller det på att man inte riktigt har något riktigt bra parti att rösta på. De flesta försöker placera sig i mitten på ett sätt som gör dem såväl svåra att skilja från varandra, som gör att de dåliga punkterna delas över blockgränserna.

Förvisso, vi har också två partier som faktiskt skiljer sig från mängden. Ena ute på vänsterkanten, andra ute på högerkanten. Men skulle nog vara under pistolhot för att överväga att stödja endera.

Vilket kanske i slutänden även placerar mig i facket som mittenväljare. Oavsett är det första valet i alla fall där jag tillhör den procentgrupp som ännu inte bestämt sig inför voteringsdagen. Det ska bli intressant att se hur utfrågningar och debatter ser ut de närmsta veckorna, då de för många osäkra väljare, inklusive mig själv denna gång. Är direkt avgörande.

0

Supervalåret

Valår, eller rentutav ett så kallat ”supervalår” borde ju slå an på alla strängar vid någon som är politiskt intresserad. Så är även fallet hos mig, eller borde åtminstone vara. Men ju längre in i valrörelsen vi kommer desto större irritation känner jag mest. Irritation över hur man även inför detta val slåss om att få så mycket plats i mitten som bara möjligt, istället för att särskilja sig.

Jag klandrar verkligen inte den person som i övrigt inte har ett större politiskt intresse, om denne känner sig smått förvirrad över vad skillnaderna blocken emellan egentligen är. För i de debatter som förts, i alla fall i regi av SVT- har frågorna hela tiden landat i att ligga precis i mitten, med mindre avvikelser åt vardera håll, eller rena lögner om ställningstaganden för att dra ett par extra röster.

Men har också aktivt undvikit att presentera starka förslag som särskiljer blocken- med vilket jag menar att lägger den ena sidan ett förslag, kompletteras detta väldigt snabbt av den andra sidan. Givetvis har de i grund och botten, i den agenda som inte publikt utåt presenteras, olika idéer om vad de faktiskt vill göra. Men väljer att presentera förslagen som så nära varandra att båda blocken skulle kunnat vart ett stort mittenparti.

Det är inte bara en trist valrörelse, det är också att aktivt bedra väljarna. Moderaterna bland annat har under flera års tid kört sin slogan om att vara det nya arbetarpartiet, trots detta läggs förslag och genomdrivs som går i raka motsatsen till vad någon under en chefsposition eller högavlönad position har intresse utav. Låginkomsttagare som folk inom vården, studenter och pensionärer har fått ta smällen av sänkta skatter och dåliga reformer. Rakt i motsats till vad presenterad politik utlovat.

Det är därför inte undra på att jag med flera inför detta val inte känner mera än att petitesser är det som skiljer blocken emellan. Vilket inte är sanningen, men är den bild som målas upp.

Man skulle tjäna på att våga ta ut svängarna tydligare, speciellt att från den vänstra sidan våga ta ett större kliv åt vänster. Koppla sig fri från att flyta med i hur smyghögerpartiet Miljöpartiet, drar resterande två partier aktivt mot mitten. Vänsterpartiet stiger i varje ny valundersökning, jag är övertygad om att det är för att man drar åt vänster och är trött på att kompromissa till den grad att man blir ett mitt/högerparti.

Socialdemokraterna borde styra om sitt skepp även dem och tydligare påvisa för väljarna att man vågar dra betydligt mera åt vänster, för att få till de förändringar som krävs inför framtiden. Det finns en gräns tror jag, som vi närmar oss med stormsteg. Där blocken blir så sammanflätade att väljarna helt tappar förtroendet och istället avstår från att rösta, eller proteströstar. Inget av de alternativen är att föredra för ett land som vill ha ett stabilt och legitimt styre.

Jag vill se tydligare politik och tydligare gränser mellan blocken, det skulle dra igång ett mycket större engagemang än man hittills lyckats med de senaste 8 åren.

0

Beatrice Ask om DÖDSDROGERNA

Få kan ha undgått att Cannabis legaliserats i Colorado, USA (http://www.dn.se/nyheter/varlden/kopfest-efter-gront-ljus-for-cannabis/), rättmätigen om ni frågar mig. I svallvågorna av detta har givetvis otaliga debatter följt, inte minst kring drogens effekter i samhället.

En satirsite publicerade en artikel kring detta, om hur DÖDSDROGEN nu redan skördat sina första offer. (http://dailycurrant.com/2014/01/02/marijuana-overdoses-kill-37-in-colorado-on-first-day-of-legalization/) 37 stycken döda, bara inom loppet av ett par dagar! En artikel som spred sig som en löpeld över sociala medier, där folk utan en hint av källkritiskt tänkande svalde hela texten.

En av dem, vår egen justitieminister Beatrice Ask – som tydligt deklarerade sin kamp mot tunga droger som dessa

Beatrice Ask om Cannabis

Givetvis har detta spridit sig i samma löpeldslika fart över nätet, såväl på nationell som internationell nivå har det blivit en nyhet att Sveriges justitieminister fallit offer för en satirsite – till följd av bristande källkritik. Illa av en person på en så hög post, dessutom en post som bör ska kännetecknas av just kritiskt tänkande.

Förhoppningsvis kan något positivt komma ur detta dock, en ny justitieminister efter valet t.ex.

0

Tårtningen av Jimmie Åkesson

Få har nog undgått tårtattacken som Jimmie Åkesson igår utsattes för under en boksignering på Södermalm i Stockholm. Vid en första anblick troligen en aktion som ledde till en del skratt hos vissa, förmodligen speciellt hos de som inte kan ta tankeverksamheten ett steg längre.

Oavsett vilken typ av attack det är och oavsett mot vilken politiker det är, så är det ett hot mot demokratin i ett längre perspektiv. Det kan tyckas vara föga hotande för demokratin att en politiker få en tårta i ansiktet. Men det är steget efter tårtningen som är problemet.

På sikt skulle det kunna leda till, ja det är för den delen redan så idag – att politiker är ovilliga att bibehålla sina åsikter och ståndpunkter av rädsla för hot och trakasserier på diverse olika sätt. Dessutom om en attack som denna obemärkt skulle glida förbi, finns också chansen att nästa attack är kraftfullare. Exempel på detta är att vi senast i förra veckan nåddes av nyheter om att Liza Jonsson (S) misshandlats i sitt hem, till följd av sina politiska ståndpunkter och åsikter.

Det vållar oro hos politikerna och späder på den apati jag tycker vi alltmera kan skönja inom den politiska världen. Ett stort problem och försvagar också demokratin på sikt.

Jag hoppas att såväl Löfven som Reinfeldt kommer uttala sig om attacken och förkasta denna typ av demonstrationer. Det är kontraproduktivt i allra högsta grad och befinner sig på en så låg nivå att det snarare, tror jag, kommer ha motsatt effekt och öka sympatierna med den utsatte.

Jimme-Åkesson

1

Russel Brand uppmanar till revolution

Såg att en del politiskt intresserade vänner började länka till ett klipp på YouTube med Russel Brand. Först undvek jag det då jag ärligt talat inte står ut med mannen, tycker han är enerverande och dryg. Men i en stund av tristess så valde jag ändå att klicka mig in på YouTube och se klippet som verkar blivit en viral succé på bara ett par dagar.

Måste säga att jag blev chockartat förvånad över vad som kom ur munnen på honom. Minst sagt otippat och förmodligen ett bevis på att man trots sin förnekelse inför det, har fördomar om andra, men som här t.ex. är så otroligt felaktiga. Se klippet själv nedan, han talar om det politiska läget just nu och vilket enormt behov som finns för förnyelse och revolution på ett eller annat sätt.

0

Privatisering av högskolor och universitet

36 forskare och professorer har gått ihop och sammanställt en debattartikel som idag publicerats på DN Debatt: http://www.dn.se/debatt/centrala-universitetsvarden-hotas-av-bolagiseringsiden/

Debatten rör den reformidé som presenterats från Björklunds håll, om att göra det möjligt att privatisera högskolor och universitet. Något som med rätta sågas jäms fotknölarna i debattartikeln. Bland annat lyfter man fram att det hotar oberoendet, kvalitén och samhällsnyttan. Att universiteten inte skall ses som enskilda företagsverksamheter utan skall förbli en gemensam offentlig angelägenhet, en kunskapssfär för alla.

En kommentar till artikeln lyder:

Efter framgångssagan med privatiserade vårdbolag och friskolor är det nu dags för universitet och högskolor. Dessa 36 forskare och professorer har inget att komma med jämfört med Björklunds ofantliga visdom och kunnande – han har ju trots allt varit major. På något sätt bidrar privatiseringen säkert till valfrihet och valfrihet är ju alltid bra – tänk om det bara fanns en enda krydda, så tråkigt allt skulle vara då, som Maud så finurligt skojade till det i ett av sina mest berömda tal…

Givetvis håller jag helt med. Höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag hörde reformidén på morgonnyheterna för ett par veckor sedan – att en av vårt samhälles mest fina tillgångar, för hela folket. Riskerar att omvandlas till samma typ av cirkusföretag som vissa privatskolor drivs utav på grund- och gymnasienivå allaredan.

Enormt bra debattartikel och jag hoppas att fler inom den akademiska världen höjer sina röster mot detta förslag och visar att denna reform inte är önskvärd.

0

Priset på din personliga integritet: 50 öre

Idag kan man läsa i bland annat DN och SvD hur medborgares uppgifter säljs ut av statliga myndigheter till bland annat reklamföretag. Problemet blir här tudelat, o ena sidan bör man ta i beaktning att vi genom offentlighetsprincipen ska ha rättighet till att begära ut handlingar, eller att myndigheter kan sända handlingar vidare mellan sig. En grundpelare för ett demokratiskt samhälle och en av de grundlagar Sverige vilar på. Problemet är snarare hur man väljer att tillämpa lagen genom att sälja ut register till företag, där enskilda uppgifter kan kosta ett par kronor och större kvantiteter av uppgifter säljs i någon form av paketerbjudande.

Man gör också detta utan att tydligt informera om det. För egen del kom det som en stor överraskning att jag bara genom att vara studerande och tar studiemedel genom CSN, ger mina uppgifter till förfogande för kommersiella bolag som sedan kan sända riktad reklam i min väg. Jag har vare sig informerats om att detta kan ske och har inte heller notifierats en enda gång om när information om mig sålts vidare till annan person eller företag. Det torde vara relativt enkelt för en myndighet att se till att informera tydligt om detta och dessutom ha ett system genom t.ex. mail eller sms där man delgavs information om när, till vem och vilka uppgifter som sålts, likt när en kreditupplysning begärts ut.

Personligen tycker jag alltihopa är fel. Som jag tidigt påpekade ger grundlagen stöd för detta genom offentlighetsprincipen, men likväl bör regeringen genom att inte ge mandat (dvs istället lägga en proposition för förändring genast) för detta kunna stoppa att medborgares information säljs ut. Vi pratar här om ett statligt system där alla är skyldiga att ha sina uppgifter delade, allt från skatter, till bolag, transport, CSN med mera – det ska inte i samma veva betyda att man ska behöva stå till förfogande för försäljning. Offentlighetsprincipen är ur mitt perspektiv ett demokratiskt verktyg för att den enskilde medborgaren, skattebetalaren, ska få insyn i myndigheter, domstolar, statens beslut och propositioner – inte vice versa. Att den skall aktivt och hårt tillämpas på den enskilde individen. Det är fel och ett missbruk av en grundlag och princip som skall finnas som skydd för korruption och insikt i förvaltningen av skattebetalarnas pengar – inte som en inkomstkälla genom utförsäljning till privata aktörer, som i sin tur skulle kunna sälja uppgifterna vidare i princip vart som helst. Vart hamnar dina och mina uppgifter t.ex. när de säljs ut till ett reklambolag vars moderbolag ligger utanför de svenska gränserna?

Jag tycker det är mycket prat och debatt kring utförsäljning av vård, skolor och allt vad det kan tänkas vara – men det som oroar mest i mina ögon är hur hela statsapparaten alltmera förvandlas till en vinstdrivande maskin utan medborgarnas bästa för sina ögon.

 

1

Ryska plan övade attack mot Sverige

Vi har idag genom ett avslöjande i SvD (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ryskt-flyg-ovade-anfall-mot-sverige_8108894.svd) delgivits information om en rysk övning som genomförts inom den svenskekonomiska-zonen. Övningens mål var inland gentemot området kring Stockholm, samt Gotska sandön. Två ryska bombplan av modell Tu-22m3, kapabla till att frakta stora mängder vapen och även kärnvapen, eskorterades in i området av fyra Su-27 jaktplan – som räknas till ett av världens bästa jaktplan.

Men det är inte övningen i sig som är det upprörande, utan hanteringen av detta från den svenska staten och försvaret. Vi ska idag ha kapaciteten till att ha 2 stycken Gripenplan i beredskap under utvalda tider på dygnet, 365 dagar om året. Ja, egentligen är bara detta en skrattretande låg siffra, men som tydligt nu påvisats inte ens håller den. Utan att reagera kunde denna övning genomföras medan de svenska Gripenplanen stannade kvar på marken – man hänvisar här till att man hela tiden såg de ryska planen över radar och visste vad som pågick. Men det är inte poängen i det hela, att besvara en övning, och i detta fallet en kränkning av den svenskekonomiska-zonen påvisar vårt intresse för Östersjön och Gotland.

Om vi leker med tanken, gud förbjude – att attacken hade vart skarp och det vi från svenskt håll kunnat sätta emot är 2 Gripenplan (hade förmodligen kunnat fördröja attacken iaf med tanke på hur bra de är), men som inte ens stod redo nu, blir scenariot skrämmande. En attack mot ett storstadsområde som Stockholm skulle med den bestyckning dessa plan klarar av, vara helt förödande.

De som istället svarade var NATO som har 24-timmars beredskap kring Baltikum, där två danska attackflyg snabbt kunde sändas iväg från Lettland. Även om de inte hann ifatt de ryska planen, besvarade de inflygningen över Östersjön och påvisade att beredskap och kapacitet finns för att besvara dessa infall.

Givetvis är svaret idag från Regeringshåll och Försvaret att vår beredskap är god (vänta nu, när hörde vi det förra gången?). Händelsen här påvisar dock det motsatta och visar också just i vilket skick det svenska försvaret idag är i, ställd i jämförelse med 30-40 år bakåt i tiden. För låt oss inte tro att vår inbillning av att vara neutrala på något sätt gör oss säkra, tvärtom har ett starkt svenskt försvar kunnat ge oss friheten till att inte aktivt föra krig på många år – att släppa allt idag gör oss endast sårbara inför framtiden.

En plan för svenskt försvar måste arbetas fram, där större resurser kan läggas på utveckling, högre antal soldater och större produktion av försvarsmateriel. Det är det enda sättet vi kan behålla vår så kallade neutralitet på, annars kommer vi förr eller senare tvingas in i ett officiellt samarbete och inte bara fortsätta agera i inofficiella sådana.

jas39ng_200811201

0

Presidentkandidatdebatt 2 – Obama vs Romney

Då har även presidentkandidatdebatt nummer 2 genomförts, en betydligt intressantare och roligare debatt måste jag inleda med att säga. Dagens typ av debatt var som alltid på ett universitet, denna gång ett par mil utanför New York. Den stora skillnaden gentemot den första debatten var att idag var det folk i publiken som ställde frågor till de båda presidentkandidaterna.

Allt från skola, kvinnor, vård, krig och olja togs upp där debatten i flertalet fall hettade till rejält mellan kandidaterna. Det var också riktigt roligt att se att den Obama vi lärt känna var tillbaka. Han var skarp, tydlig i sina svar och budskap och fullständigt malde ned allt som Romney kastade på honom. Vid flertalet tillfällen lockade han som vanligt också till skratt (även fast skratt, klappar osv är förbjudet under debatten) – speciellt minnesvärt är när Romney anklagade Obama för att inte ha kallat attackerna på USA:s ambassad i Syren en terrorattack. Där blev Romney rättad först av Obama, men fortsatte ändå i samma spår för att sedan bli rättad av debattens moderator. Detta ledde till såväl skratt som applåder – något som satte Romney helt ur spel ett tag och räddningen för honom var förmodligen att ämnet precis skulle skiftas.

Även andra kommentarer såsom: Romney: ”Har du kollat din pension senaste tiden?” Obama: ”Nej, den är inte lika stor som din”. Ledde fram till skratt, det var helt enkelt Obamas kväll och det är skönt att se, tillsammans med Joe Bidens insats i förra veckan har demokraterna tagit sig in på rätt spår igen.

Om man ska prata lite om hur de båda framförde sina argument så tryckte ofta Romney på sin kompetens som företagsledare och ”I’ve got what it takes” sades säkerligen 20 gånger under debattens gång. Uppenbarligen en linje som är gjord för att bita sig fast hos folket. Att säga att Obama helt vann debatten dock även om han i mångt och mycket glänste är att överdriva. Romney har trots att han enligt bland annat CNN:s reality check ofta lyfte fram sanningar med stora modifikationer – ett sätt att göra det på som är övertygande. Bland annat under debatten av oljan hävdade Romney att oljeproduktionen sjunkit med 14% sedan Obama tillträdde, något Obama tydligt markerade var felaktigt och att den egentligen stigit under hans tid som president. Vid sanningskontrollen så framgick det sedan att Romneys siffror stämde för senaste året, men detta i kombination med BP:s oljeutsläpp! Inte att man de facto dragit ned på produktionen medvetet, utan där hade man mycket riktigt byggt ut senaste åren. Men det är just sådana här felaktigheter som förmodligen når ut till många som okritiskt sväljer det. Här känner jag att Obama kanske inte fullt ut fick fram vad som egentligen var korrekt.

Han hade dock många andra områden han glänste i, kvinnorfrågorna bland annat där han personligen haft koppling till just vad lika rättigheter för kvinnor kan innebära. Något Romney inte alls har i och med sin uppväxt på helt andra villkor. Även skolfrågor tror jag att Obama har ett starkt stöd inom då hans system möjliggör det för många ungdomar som aldrig skulle ha chansen annars till högre studier, att få det. Tänk er ett system liknande det vi i Sverige har med CSN.

Även frågor om Libyen, inte minst med utskrattningen av Romney var han stark inom. Dessutom kunde han trycka på att man under hans tid avslutat kriget i Irak, dödat Bin Laden och dragit ned på trupperna i Afghanistan.

De ekonomiska frågorna var också något som Obama skarpt flertalet gånger kritiserade Romney för och tydligt lyfte fram att deras plan inte är balanserad, att den egentligen inte finns då den inte kommer att kunna genomföras.

Det var en livlig och intressant debatt och jag hoppas att även den sista debatten som körs på måndag kommer att vara minst lika bra. Den sänds då från Florida och är bara 2 veckor från valdagen, givetvis kommer den för många vara den som avgör om rösten faller på Obama eller Mitt Romney.

 

0

Tisdagens debatt Obama vs Romney

Läser idag i DN (http://www.dn.se/nyheter/varlden/aggressiv-obama-utlovas-pa-tisdag) om att Obama lovar att köra en aggressivare och mera offensiv stil på tisdagens debatt. Jag håller helt med om att det är vad som krävs, satt själv uppe och följde den första debatten, där Obama gav ett mycket blekt intryck. I mångt och mycket tror jag det handlar om att man byggt upp litet för stora förhoppningar också kring debatterna, presidenten har i mångt och mycket briljerat i olika tal och framföranden de senaste åren. Men skillnaden mellan ett tal och en debatt av denna storlek och typ är ändock stor.

Men problemet låg inte bara i det heller, Romney presterade helt enkelt enormt bra i första debatten. Jag skulle säga att presidenten ofta gav korrekta och raka svar på det Romney kastade mot honom – inget fel där alls. Men det var själva sättet han framförde svaren på som gjorde hans insats så blek, han kändes inte riktigt närvarande, stammade och hade inte det driv vi är vana att se honom ha. Eller det driv han för 4 år sedan hade i debatterna mot McCain.

Det är den glöden jag hoppas vi får se nu på tisdag igen. Valdagen närmar sig med stormsteg och om Obama lyckas bra på tisdag i kombination med Bidens totala sopande av mattan med Ryan, ser framtiden ljus ut för demokraterna inför november.

0

Vicepresidentdebatten – Biden vs Ryan

Igår natt möttes de båda vicepresidentkandidaterna Joe Biden och Paul Ryan i en debatt som kändes oerhört viktig, inte minst efter Obamas prestation i förra veckan. Personligen så tycker jag att Biden skötte sig enormt bra, visserligen hade han i stunder ett litet för stort leende under viktiga debatter – men levererade knivskarpa svar och utstrålade en stor självsäkerhet.

Det är något annat med att följa det amerikanska valet än det svenska som exempel – det känns genuint spännande och debattörerna är ofta så slipade och skickliga att man hela tiden sitter fäst vid vad de säger. Därmed inte på något sätt sagt att jag föredrar det amerikanska sättet framför det svenska utanför dessa debatter – överlag får man i mångt och mycket känslan av ”Illusion of choice”.

En annan sak med dessa debatter är också de dräpande kommentarer som ofta flikas in olika snyggt, igår tycker jag bland annat att Bidens ”Romney changes his mind so often that i could be wrong” kändes perfekt inflikat. Ryan inflikade också med en kommentar rörande att Biden ibland pratar först och tänker sedan (med koppling till att Biden är halvkänd för sina grodor) som lockade till en hel del skratt i publiken.

Men man har också perioder i debatten som präglas av mera känslor än dessa hånleenden för TV-kameran, under debatten om Afghanistan och Medicare kunde man tydligt se på båda kandidaterna att känslorna bubblade och moderatorn fick vid flera tillfällen lov att försöka dämpa de båda debattörerna. Det är just sådant här som svenska politiker borde ta till sig mera också tycker jag, att våga visa känslor och tydligt visa vad de tror på och slåss för. Idag känns det väldigt mycket som att det ibland blir ett samtal mellan 8 lobotomipatienter i partiledardebatter.

På tisdag möter Obama Romney igen, skall bli en riktigt intressant debatt och jag hoppas verkligen nu att Obama gör bättre ifrån sig. Jag tror också att det kan ha vart en taktik från team Obama att köra en svag förstadebatt för att sedan nu göra en riktig comeback. För den Obama vi såg i förra veckan var en Obama inte jag sett tidigare i alla fall.

 

0

Tv-licensen kan ersättas av skatt

Läser idag på Svd (http://www.svd.se/kultur/tv-licensen-kan-ersattas-av-skatt_7443324.svd) om att TV-licensen kan slopas och att en skatt kan införas istället där alla får vara med och betala. Alltså oavsett om man ens äger en TV kommer man få vara med och ”dra sitt strå till stacken” så att säga.

Personligen så tycker jag att det är konstigt att ett sådant här system ens kan få fortsätta att existera i ett såpass modernt land som Sverige. Jag har själv TV och betalar runt 500:- i kvartalet för, ja för att den står och samlar damm i vardagsrummet i princip. Sporadiskt används den, men då först och främst när jag kopplat in datorn till den för att se på film genom tjänster som Netflix, Viaplay, Voddler osv. Kan faktiskt inte ens minnas jag såg på en SVT-kanal.

Är mycket intresserad utav samhället och därmed gillar jag också dokumentärer, den enda delen av SVT som faktiskt i har levererat. Problemet känner jag är att majoriteten av de bästa dokumentärerna inte ens är producerade av SVT utan helt enkelt inköpta och skulle därmed lika lätt kunna tillgås på andra sätt. Genom att se dem på en reklamfinansierad kanal t.ex. eller varför inte genom någon av de streamingtjänster som finns därute. Det finns liksom ingenting alls som lockar med dessa s.k. Public Service kanaler, mestadels sänds repriser eller program som kommersiella kanaler aldrig ens skulle fundera på att sända för de ser hur dåliga de är.

En annan sak som för min del gör att jag avskyr detta system som tvingar oss in till att betala för något vi inte vill ha, är den ”politiska obundenhet” som dessa kanaler skall ha. Jag tänker inte ens gå djupare in i ämnet, men de flesta håller säkerligen med mig om när jag säger att; är SVT och SR helt partipolitiskt obundna, så är Oddasat det bästa TV-programmet mänskligheten skådat. Jag tycker paradoxalt nog att man ser mindre politisk påverkan på vissa icke namngivna kommersiella tv-kanaler än vad man gör på Public Service kanalerna.

En annan fråga man kan ställa sig är hur man i ett demokratiskt samhälle tvingas på att betala något man vare sig vill ha eller har tackat ja till? Jag syftar då alltså till om denna TV-skatt bli verklighet och strypkopplet dras åt ännu hårdare.

Det är ett föråldrat skitsystem som jag tror bara irriterar folk mer än vad det faktiskt ger längre. När det bara fanns 2 kanaler att växla mellan för en herrans massa år sedan och man på dessa skulle se till att ha ett blandat utbud för alla tittare – ja då kan jag förstå att Public Service var en god tanke. Idag när det finns otaliga kanaler, alla dessa playkanaler och utöver det streamingtjänster för film och musik, lägg till det kommersiella radiokanaler. Ja, då känns Public Service inte lika aktuellt längre.

Mvh Robert

1

Sållning av sjukjournaler

Idag kan man till följd av det nya journalsystemet som anställd inom vården snabbt få fram en persons sjukjournaler från födsel till död. En effektivisering med komplikationer då regleringen av relevanta journaler är icke-existerande. Vad detta innebär som patient är att vem som helst anställd inom vården när som helst kan ta fram allt du gjort inom vårdsammanhang även om det saknar relevans för det du sökt hjälp för. Säg att du söker vård för nageltrång och din läkare går igenom din journal för aborten -03.

Exemplet är inte utan grund, vi kan idag på DN.se läsa om Eva som opererade in ett implantat i käken. När hon fortfarande efter ett år led av smärta från detta implantat lades in för hjärtklappning – något som skulle leda fram till att hon sedan begärde ut papper på vem som läst hennes journaler. Det visade sig att man i koppling till att hon lagts in för hjärtklappning fått sin gynekologjournal läst inte mindre än 27 gånger, käkkirurgen var en av dem som läst den.

Jag kan förstå att man som läkare vill vara noggrann i sitt utredningsarbete, men man bör ju givetvis även avgränsa sig till det som är relevant. I fallet ovan känns det långsökt att Evas journal från ett något år gammalt gynekologbesök skulle ha koppling till hennes smärtor efter implantatoperationen. Så hur ska vi se till att sådant här inte kan få förekomma i vården?

Jag tror att frågan är ytterst svår att besvara då det skiljer sig såpass stort från fall till fall. Det är omöjligt att förutspå vilka journaler som i framtiden kan bli relevant i behandlingen av en patient – istället bör man om man har journaler man anser vara känsliga istället spärra dessa själva. För detta, likväl som att begära ut journaler är en rättighet varje medborgare har. Man bör alltså bli tydligare i sin information till patienten och förklara vilka rättigheter denne har och synliggöra dem.

Systemet i sig är annars inte dumt på något sätt då det både effektiviserar arbetet, såväl som att saker som patienten glömt nämna som kan vara relevant till fallet kan återfinnas i detta journalsystem. Problemet är hur det kan användas och det bör tydliggöras för patienter som av olika skäl vill spärra tidigare journaler. Dessutom åligger det självfallet vårdpersonal att sålla ut journaler som saknar relevans till aktuellt fall, söker man för ett brutet ben kan man lätt sålla bort journalen för tandläkarbesöket -02.

Källor: http://www.dn.se/sthlm/kakkirurgen-laste-evas-gynjournal & http://www.dn.se/sthlm/nu-valjer-fler-att-sparra-sina-sjukjournaler

0

Vattenfall släpper ut 90 miljoner ton koldioxid varje år

För att återkoppla till ett tidigare inlägg (http://www.robertroos.se/karnreaktorerna-star-stilla-men-oljan-brinner/) så kan man i dagens tidning läsa om att Vattenfall släpper ut runt 90 miljoner ton koldioxid varje år (http://www.svd.se/naringsliv/sa-stora-ar-statliga-vattenfalls-utslapp_6840083.svd). Den största anledningen till detta är på grund av avvecklingen av kärnkraft i Tyskland. Detta har lett till att brytningen av brunkol återigen ökat, samt att kolkraftverken förbränner som aldrig förr.

Det var just detta jag i mitt tidigare inlägg ville säga och nu kommer konkreta exempel på det också. Det går inte att avveckla en källa som kärnkraft idag utan att ha en annan att falla tillbaka på, en annan i detta fall som inte bör vara något annat än förnyelsebar och miljövänlig. Alltså motsatsen till vad kolkraften är. För en längre förklaring av mitt resonemang refererar jag till tidigare inlägg återigen, men understryker just hur korkat detta är och att det går helt emot den linje man fört att minska utsläppen i världen.

Kolförbränningen står idag för 1/3 av de totala koldioxidutsläppen, det skulle m.a.o. innebära en enorm skillnad om man kunde minska dessa. För att citera artikeln på SvD.se

Globalt släpptes det ut cirka 564 miljoner ton mer koldioxid under 2010 jämfört med 2009. En ökning med 6 procent. Det visar siffror från Carbon Dioxide Information Analysis Center (CDIAC) på U.S. Department of Energy (DOE).

Enorma ökningar istället för sänkningar, visserligen till följd av den industrialiseringsboom Kina och Indien haft – men oavsett land är det en fråga som berör oss alla. Vad hände med alla mål om att minska de globala utsläppen?

För att avrunda tycker jag det är ytterst pinsamt att det är Vattenfall som driver dessa kolkraftverk i Tyskland, speciellt när du och jag som skattebetalare är delaktiga i detta.