0

Myten om programmeringsgeniet

Jag såg en väldigt intressant föreläsning häromdagen från Google I/O rörande mytologiseringen kring vissa programmerare. Hur en bild väldigt ofta målas upp kring hur någon bakom ett framgångsrikt projekt, ensam i ett mörkt rum satt samman mjukvaran. Givetvis utan några som helst buggar, minnesläckor, stabilitetsproblem etcetera.

Hur denna typ av ”lone wolf programming” de facto snarare hämmar utvecklingsprocessen, till följd av en rädsla för att visa sin kod och de eventuella fel eller ”fel” man gjort. Open Source projekt har väl en längre tid hyllats för just detta, då de bjuder in alla att kika på koden, ge feedback och även bidra själv till utvecklingen.

För många företag är det inte ett alternativ dock att köra Open Source, eller för privatpersoner för den delen. Vikten av att ändock ha en ständig dialog, feedback och ”code reviewing” lyfts fram starkt i föreläsningen, och visst känner man igen sig, speciellt inom den akademiska världen.

Men jag behöver inte recitera hela föreläsningen här utan rekommenderar er istället att se den själva, länkar in den nedan. Hoppas den får samma effekt på er som på mig, kommer definitivt ha fler öppna repositorium på Github efter detta.

0

Lana Del Rey – Ultraviolence

Under förra veckan kom då äntligen Lana Del Reys nya album Ultraviolence ut, efter ett gap på flera år efter hennes debutalbum Born To Die. Personligen sätter jag Del Rey i samma fack som bland annat Lykke Li och Kent- man vet att man får en kvalitetsprodukt med få, om några, sämre låtar.

Ett löfte som infrias i Ultraviolence utan vidare.

Likt Born To Die fortsätter hennes nya album i samma dystopiska ton, även om fokuset skiftat aningen här och snarare känns mera utlyft till kortare berättelser kring LA än henne själv. Missförstå mig inte här, Del Rey kanske utgår från sig själv- men med, låt oss kalla det artistisk frihet.

Låtar som Ultraviolence, Shades Of Cool, West Coeast, Sad Girl, Fucked My Way Up To The Top och Money Power Glory står verkligen ut och är alla fantastiska spår. West Coast är nog min favorit och har vart så ända sedan singeln släpptes för ett par månader sedan nu, låten som även har en tillhörande riktigt bra musikvideo jag länkar in nedan.

Jag tycker att det är både svårt och i många fall väldigt missvisande att jämföra nya album med tidigare. Men det känns ändå relevant i detta fall då förra albumet i mina ögon rakt igenom var komplett och inte hade en enda låt som inte passade in, eller rentutav var dålig. Utan tvekan 2012 bästa album.

Ultraviolence då.

Det är ett riktigt bra album, fem av fem. Men konkurrensen i år är faktiskt helt sjuk. Så många bra artister som släppt enormt bra plattor, förmodligen gör det också att Ultraviolence kanske inte smäller lika högt som jag känner att det borde gjort, speciellt då jag sett fram emot albumet en längre tid. Del Rey är en av mina absoluta favoritsångerskor/låtskrivare.

Men Lykke Li behåller fortsatt platsen som nummer ett detta år. Hennes album är precis lika komplett som Born To Die var för 2 ½ år sedan, där Ultraviolence är aningen för spritt på sina håll och rent subjektivt har en del låtar som inte är riktigt 100%.

Oavsett, ett toppalbum och rekommenderar det varmt!

0

Hotet mot Spotify

Började fundera lite kring häromdagen vilka hot som finns mot Spotify, då en rätt stor grupp nyligen valt att inte släppa sitt album vid just nämnda tjänst. Att en artist väljer att inte göra det, är knappast något som Spotify står och faller med. Däremot finns en ökad hotbild från ett företag som länge, likt Kung Midas, gjort guld av allt de rört vid. Apple.

Problemet som jag ser det för Spotify och som bör oroa dem, är bland annat Apples uppköp av Beats för ett par veckor sedan (http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/apple-koper-beats_3610002.svd). Beats som inte bara levererar hörlurar, utan även just en streamingtjänst för musik.

Inte bara får ingenjörer och designers på Apple hugga tag i streamingtjänsten, men med en redan annan enormt stor tjänst i ryggen, iTunes- byggs för första gången ett riktigt hot upp mot Spotify.

Vilket tar mig tillbaka till artister som väljer att inte släppa sina album vid Spotify, men har släppt dem genom iTunes. Plötsligt sitter Apple inte bara på två stora tjänster (jag förmodar skall sammanfogas till en stor), utan även en fördel i att artister föredrar att ge ut sina album på releasedagen direkt genom Apples tjänster.

Återigen, idag är det inte ett problem egentligen då de flesta vettiga artister släpper sina album på releasedagen även på Spotify. Men börjar en trend ta fart, speciellt genom lite ekonomiskt stimuli från Apples håll- finns problem för Spotifys modell.

En möjlig lösning på detta för Spotifys del skulle exempelvis kunna vara att höja prenumerationskostnaden- för att på så sätt kunna trycka ut mera pengar till artisterna. En annan att försöka likt iTunes börja erbjuda en bättre lösning för att köpa album/låtar.

Bådadera dåliga i mitt tycke. Är nog en hel del att fundera på framöver för dem, tyvärr.